Har du den dåliga vanan att ständigt skjuta upp saker och ting? Får du dåligt samvete för att du aldrig kommer till skott med det där som behöver göras? Är folk omkring dig trötta på att lyssna till dina ständiga undanflykter? Hur mycket tid och kraft och känslokval ägnar vi inte åt att gruva oss över sådant vi borde göra, bara för att sedan upptäcka när vi väl kommer till skott att det hela gick utan problem! Vi kommer ständigt med ursäkter och undanflykter för att slippa ta itu med uppgiften. Vad är din ursäkt? Hela livet skulle bli så mycket bättre om jag bara men jag är för gammal/för ung/ för upptagen/ inte tillräckligt erfaren/ har inte rätt utbildning/ inte tillräcklig karaktär/ inte mod nog ... Listan kan göras hur lång som helst. Det är dags att sluta lura sig själv. Alla bortförklaringars moder Jag jobbar bäst under press men, ärligt talat, hur känner du dig egentligen när deadline närmar sig och du far runt som en skållad råtta för att hinna klart? Varför detta ständiga uppskjutande? Ett av svaren Emmett ger är att kraven på att vara perfekt kan göra vem som helst till en uppskjutare, att det är våra rädslor som gör oss handlingsförlamade och får oss att skjuta det olustiga framför oss. Ett annat vanligt skäl till att folk skjuter upp saker och ting är, ironiskt nog, att de vill göra allt. Och nu med en gång. De vill med andra ord det omöjliga. Utbrändheten kommer som ett brev på posten. Ett av de absolut främsta skälen till att man inte gör saker och ting klart är att man är så överhopad, så fullkomligt dränkt av allt man har att göra. Det känns som om man blivit överkörd av en ångvält, man dignar under alla krav. Man orkar inte tänka, orkar inte bestämma sig orkar ingenting alls. Alla måsten som fyller livet får oss att ständigt skjuta våra drömmar på framtiden. Jag har inte tid! är uppskjutarens vanliga undanflykt. Att ständigt ligga steget efter och alltid skjuta upp saker är inte ett karaktärsdrag utan en vana - och vanor går att ändra. I den här boken får du reda på hur. Översättning Per Rundgren